Startskottet för Lyckornas storhetstid som badort var år 1877 då skotten och godsägaren Robert MacFie slog fast att platsen hade ett optimalt klimat för kropp och själ och att han härmed skulle anlägga en kurort. Här mötte havsbrisen skogsluft och dess förening ansågs balsamisk och särskilt gynnsam att andas.
MacFie lät bygga ångbåtsbrygga och varmbadhus med pumphus för det hälsobringande havsvattnet. Han byggde även åtskilda kallbadhus för kvinnor och män, i folkmun kallade gummis och gubbis.
Ett problem han stod inför var avsaknaden av utbildade baderskor i trakten. Det löste han genom att åka till Marstrands Varmbadhus och boka in sig på varenda behandling på meny, alltifrån ”karbad med borstning och dusch” till gyttjemassage. Sen reste han tillbaka till Lyckorna och höll kurs för kvinnorna i bygden om hur badritualerna skulle utföras.
MacFie var en handlingskraftig man och för att snabbt få i gång byggandet av lämpliga villor och pensionat åt badgästerna lånade han ut pengar utan ränta till sina anställda och sålde tomter billigt. Husbyggen som lämpade sig för uthyrning uppmuntrades. För att det skulle gå snabbt monterades befintliga timmerhus i trakten ned, fraktades till grunden på Lyckorna där man satte ihop dem på plats.
Inför sommaren flyttade Lyckornaborna ut till sina mindre hus på tomten och de fina badgästerna intog de stora husen. Lyckorna var badgästernas ort på sommaren. De återkom år efter år och kom från hela landet, men mest från Stockholm och Göteborg. Baderskorna var viktiga och ofta hade man sin favorit som man bokade år efter år. De riktigt populära kunde till och med bli inbjudna på kaffe oh sju sorters kakor i sommarhuset. Klassamhället var tydligt i Lyckorna på sommaren – badgästerna expedierades till exempel före ortsborna i butikerna.
Badgästerna behövde ju inte bara bada, utan även roa sig – därför beslöt MacFie att ett Societetshus skulle byggas. Hans bror ägde ett nedlagt sillsalteri på Gullholmen som monterades ned och fraktades till Lyckorna, försågs med torn, spröjsade fönster, dekorativa drakhuvuden och norra Europas modernaste dansgolv. Societetshuset blev en succé. Självaste kung Oscar II besökte Lyckorna och Societetshuset 1887 när han hälsade på sin Oscar Hasselblad i Villa Skogstorp, (som idag är ett vackert litet hotell).
Från början anlände gästerna med båt eller häst och vagn och senare med båt till Ångbåtsbryggan som MacFie såg till att bygga. År 1907 började Bohusbanan trafikera Lyckorna, vilket blev ett stort lyft för badorten och gästerna strömmade till i ännu större utsträckning och antalet pampiga bostadshus ökade fram till 1920. Kurorten frodades fram till utbrottet av andra världskriget, som blev början på slutet för Lyckorna som kurort och sommarnöje åt societeten. Även om orten numera har utvecklats till mer än en kurort inbjuder det kustnära samhället fortfarande till avkoppling, aktiviteter och god mat året om.
Även idag åker många till Ljungskile och Lyckorna för att njuta av bad, båtliv och vandring. Många av de vackra sommarvillorna från 1800-talet finns fortfarande kvar, även om Societetshuset och gummis och gubbis är rivna.
I det anrika Klocktornet på Lyckorna, som förr var kamrerarkontoret där badgästerna togs emot, ligger idag Musselbaren, där man kan njuta av pinfärska blåmusslor med klassiska tillbehör. Vill man uppleva det där lilla extra kan man följa med på en musselexpedition, och prova på att skörda färska blåmusslor.
Lite längre söderut, i en sagolikt vacker sommarbostad från förra sekelskiftet, ligger Villa Sjötorp – ett hotell som också har en välrenommerad restaurang. Här möts du av ikonisk snickarglädje, smyckade kakelugnar och en idyllisk utsikt. På tallrikarna serveras lokalproducerad mat efter säsongens växlingar.
Ett annat boende som sticker ut ur mängden är Anfasteröd Gårdsvik. Här du kan välja bland flera olika boendeformer, bland annat glamping i lyxiga safaritält. Det finns även traditionella stugor intill havet och röda 1800-talshus med vita knutar.
